Idag är det dags för jobb igen 16.00-21.00,
samma imorrn & på Söndag. -.-
Dagarna känns så långa när man står där..
Orkar inte, men måste ju ha pengar.
Hoppas jag får svar från nåt annat jobb snart!
Tur man har något underbart att komma hem till! :) tiihii <3
---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu sitter jag här med en kopp kaffe och tänker på Bamsemä<3
Jag saknar mitt lilla lamm :'( Och det kommer va ett rent helvete
när hon åker till Spanien eller London eller vart hon
nu än väljer att åka först. Allting kommer bli så annorlunda utan henne.
Jag orkar inte med annorlunda nu. Jag tycker inte om förändring.
Det skrämmer mig.


Andréa, Bamsemä.. Jag har inte känt dig så länge.
Inte mer än 2 år faktiskt, men det känns som
att jag har känt dig i 10. Du är världens bästa lamm<3
Min snuttegull, tycker inte om att du ska lämna mig.
Hur kommer följande Smålandsresor bli utan dig?

Ingenting kommer bli detsamma utan dig
JAG ÄLSKAR DIG<3

Jag ber så mycket om ursäkt för uppehållet.
Har inte haft en tanke på att uppdatera.. :/

Men sen sist har det hänt ett o annat.
Vissa saker höll inte andra funka inte och en del förblev som dom en gång var.
Men så är det.

But when a door closes a window opens.
Jag hittade på min väg tillbaka till Johnny.
Hur vi lyckades med det är jag inte helt säker på,
det sades ju en hel del saker från båda hållen som
skulle förblivit osagda. Men så är det, kan inte göra nåt åt det.
Vi trivs i varandras sällskap i alla fall<3

Ja så nu vet ni det alla nyfikna jävlar, att JA jag och Johnny är ett par.. igen.

Anyways.. Jag känner mig väldigt osäker på mig själv just nu.
På om jag klarar av att ta mig in på komvux och läsa upp
mina gymnasiebetyg. Jag vet ju själv hur "mycket" jag gillar skolan.
Det intresserar mig inte på något vis.
Jag har inget som motiverar mig. Jag känner att "The Botten Is Nådd".
Visst händer det en del bra saker för mig nu men dock så blir det +/- 0
med allt dåligt som hänt. Jag har förlorat mig själv och det jag va innan.
Jag är inte mig själv. Jag är en helt ny själ i min vanliga (inte så imponerande) kropp.
Icsh.. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig igenom livet. Jag tänker
varje dag att livet är ju måååånga år. Men tänker att kanske... kanske går jag över
gatan precis i rättan tid eller en ilsken jävel råkar bära på ett vapen
och jag är den enda människan i hans/hennes närhet just.. i rättan tid.

Nej, vet faktiskt inte alls.. ingenting är som det ska, förutom det som är det..